Intervju från matchprogrammet den 31 januari 2007. Henrik Kaveryd tog sig ett snack med Johan "Bull" Olsson. Varför kallas han egentligen "Bull"? Är det sant att han är VM-medaljör? Vad tror han om SSK:s chanser i år?
Trollgubbe som växlat kedjekamrater mycket i år. – Jo, jag har mest spelat ytter förut, men det passar mitt spel rätt bra att vara center. Däremot har jag mycket kvar att bevisa. Man ska inte skylla på saker, men jag har haft lite problem med ryggen och så, men det känns bättre och bättre och med det så kommer farten och allt vad det innebär för det spel vi spelar.
Varifrån kommer skickligheten med klubba och puck? – Far min var likadan som spelare, så han har lurat på mig en hel del klubbteknik. Sen spelade jag med dem som var ett år äldre i Hammarö och det gav också mycket. Och naturligtvis all landhockey och innebandy med kompisarna när man var liten.
Och en hel del inlinehockey har det blivit? – Ja, det är väl runt tio år sedan som vi drog ihop ett gäng i Karlstad och det blev snabbt populärt och fler lag bildades och klubben köpte in ett bra golv, så vi utvecklades mycket. Det är ganska bra träning och det är många bra spelare med, som Rickard Wallin, Peter Nordström, Christian Berglund med flera, men det är inte på så stort allvar. Det är mest kul att träffa kompisarna på sommaren och lira lite.
Lira lite, ja. Du har inte bara SM-guld, utan VM-guld också? – Det har blivit lite medaljer. Men konkurrensen är inte så hård, för det finns inte så många spelare. Men det är klart att det är kul att få åka på mästerskap och se lite av världen och att få vinna saker. Det är ju aldrig fel. Och Karlstad är en riktig inline-stad, så det är inte så konstigt att det hamnar många SM-guld där.
Vem var förebilden som ung? – Jag hade ingen förebild sådär, det var mest Hammarös A-lag. Sen upptäckte man ”Foppa” under hans sista år i Elitserien och han var ju bra och så. Men det är ingen speciell spelare jag tittar på och jag följer inte NHL heller.
Varifrån kommer smeknamnet ”Bull”? – Det var när jag spelade Gothia Cup som 13-14-åring. Då var det en av ledarna som kallade mig ”Olle Bull” och det blev ”Bull”, som sedan har hängt med hela vägen. Jag vet inte var det kommer ifrån, det har inte med tjurighet att göra i alla fall. Jag borde vara mycket tjurigare på isen.
Vilken tränare har betytt mest för dig? – Leffe (Strömberg) har betytt en hel del. Jag har ju haft honom några vändor nu och han vill vinna och ger mig förtroende och speltid. Det är viktigt. Sen har han skällt ut mig några gånger för att jag gjort en dragning när det inte var läge, men efteråt är man polare igen så det är inga konstigheter.
Vilka är dina styrkor? – Tekniken och farten. Eller – vanligtvis farten, det har ju varit si och så med den i år. Det kanske ser ut att gå fort från läktaren, men det har känts klumpigt i år. Men som sagt, ryggen är bra nu och allt känns bättre och bättre för varje match. Sen har jag ett bra skott, men jag har skjutit bedrövligt lite i år och det vet jag om själv. Jag har inte riktigt kommit till lägena och då kanske man börjar tänka mer pass i stället.
Vem är svårast att möta en mot en i laget? – Josefsson är svår. Han är väldigt rörlig och bra. Men det är de flesta i vårt försvar. Jag tror att man måste vara det som back i dagens hockey. Det räcker inte med att bara stå i vägen eller jobba med klubban.
Vad är det som talar för att SSK går hela vägen? – Att vi har ett bra lag med fyra jämna kedjor som producerar samt att vi kommer till Kvalserien med stort självförtroende efter att ha vunnit mycket. Vi har också fått bra förstärkningar som lyft laget.
Trollgubbe som växlat kedjekamrater mycket i år.