Björn Bjurling befinner sig på spelarbussen till Mora när jag når honom. Han tar sig naturligtvis tid att svara på några frågor!

Grattis till segern mot Timrå! Hur upplevde du matchen?
Jag tycker att vi gjorde en fantastiskt bra första period. Vi borde egentligen punkterat matchen där. Sedan slarvar vi till det i slutet av första, missar markeringen och dom kan få in 2-1. Dom får energi av det. I stort sett tycker jag att dom äger matchen i två perioder, men vi lyckas försvara oss med näbbar och klor. Vi jobbar stenhårt hela tiden så jag tycker ändå att det är en ganska rättvis seger på något sätt.

Du har gjort en bra säsong hittills, vad säger du själv om den?
Det har känts otroligt fantastiskt bra hela tiden. Hela försäsongen kändes bra. Jag har hela tiden vetat vad jag kan och är egentligen inte förvånad. Men det är klart, att det skulle gå så har bra det kanske man inte hade räknat med. Men när laget jobbar hårt framför och man har det här lilla flytet så går det ofta väldigt bra. Både jag och Jhonas har en ganska stabil spelstil också, vilket gör att när laget spelar bra så spelar vi väldigt bra båda två. Laget framför gör det enkelt för oss!

Du har haft en brokig karriär. Slog igenom i djurgården säsongen 04/05 där du var mycket bra i grundserien för att sedan tappa formen i slutspelet. Du fick utså mycket kritik från media och så kallade hockeyexperter för dina insatser mot Frölunda i just det slutspelet. Hur förhåller man sig mot sådant, är det inte psykiskt jobbigt att få så mycket skit ifrån många olika håll?
Det är klart att det är tufft. 23 bast och total lagkollaps, där alla har huvet i röven i princip. Frölunda kör över oss fullständigt. Fine, jag var inte bra, men det var en total kollaps, vi gjorde inte någonting rätt. Man fick höra skit från både det ena och det andra hållet. Samtidigt är det så i den här branschen att man får höra ros när det går bra och går det dåligt så får man höra det omvända. Man måste kunna hantera det där, man får inte ta åt sig. Men det är klart, självförtroendet fick sig en törn. Jag hade gjort en så pass bra säsong, så det är klart att det var väldigt jobbigt. Kritiken i sig var inte jobbig, utan det var mer att man börjar tappa tron på sig själv efter en sådan serie.

Sedan kom lock-out säsongen. Hur ser du på den? Kändes det bittert att inte Wikegård satsade mer på dig efter din stabila grundserie året innan?
Jag stod ändå 25 matcher, så jag tycker inte att jag stod så lite ändå. Jag tror jag kom 5:a i hela målvaktsligan det året med namn som Lunkan och Norrena före mig. Fast det är klart att dom (DIF) kunde gjort en del saker lite annorlunda, men statistiskt sett så var jag klart med i toppen.

Sedan bar det av till alpland. Hur ser du på tiden därnere? Schweiziska ligan har ju en hel del stjärnor, kanske mer spets än bredd, hur tycker du att kvalitén på ligan är i helhet gentemot elitserien?
Jag måste säga att den schweiziska ligan är väldigt bra. Det var fantastiskt högt tempo i matcherna och mycket målchanser. Som sagt, det är inte lika defensivt och taktiskt som i Sverige. Men det är mycket svårare att spela där än att spela i Sverige, det kan hända vadsomhelst, folk tänker inte så mycket. Det är framåt, framåt, framåt hela tiden. Det kan hända vadsomhelst därute. Jag tycker att jag lärt mig väldigt mycket av den tiden.

Sedan begav du dig till norska ligan. En liga som kanske inte har världens bästa anseende hemma i Sverige. Vad har du för intryck av den ligan?
Jag ville egentligen inte spela där alls från början. Men sen så åkte jag dit och spelade ett par matcher och blev positivt överraskad. Jag tror att norska ligan förra året var väldigt bra. Den håller bättre klass än vad man tror. Svårt att säga hur hög, men de flesta hockeyspelare kan ju åka skridskor, passa och skjuta. Det är ofta det taktiska spelet som blir skillnaden. Ser man till norska ligan de senaste 3-4 åren så har ju Storhamar slagit Djurgården 3 år i rad, så att så dålig är den inte. Comet hade 9 svenska spelare som spelat i Elitserien och dom kom 5:a eller 6:a, så att så dålig klass tror jag inte att den håller. Sen går det naturligtvis inte att jämföra med elitserien.

Hur är det att spela som målvakt i en sämre liga med sämre försvar framför sig jämfört med tex. elitserien där dina backar förmodligen är bättre men naturligtvis anfallarna också håller högre klass. Vad blir skillnaden för dig som målvakt?
Skillnaden blir att toppspelarna får väldigt mycket tid på sig i den norska ligan. Och när skickliga spelare för mycket tid så sitter oftast pucken. På ett sätt så är det svårare att spela i de sämre ligorna eftersom skillnaden mellan den bästa och den sämsta spelaren är ganska stor. Det gör att dom som är duktiga blir otroligt mycket bättre gentemot alla andra. Allting är så mycket mer uppstyrt i elitserien. Backarna vet att om det kommer en kille på kanten så är det min kille, om man jämför med Österrike så visste man ju det att backen skulle egentligen hålla killen, men så missar han och det är öppet mål i alla fall. Det tog ett tag för mig att acceptera det där att allting kan hända och att det är mycket mindre taktiskt tänkande.

Har du några som helst men eller sympton kvar av den otäcka ögonskadan du ådrog i Norge?
Nej det tycker jag inte. Jag förlorade ingen syn på det, så det var ju tur. Jag hade lite problem förra året att jag kunde bli lite sliten i ögat, men det är borta nu.

Efter Norge blev det comeback i elitserien med SSK. Varför skrev du på just för sportklubben?
Jag trivdes otroligt bra i Norge. Jag hade egentligen skrivit på för dem i två år till. Men det är klart, jag ville ju till Sverige. Jag är inte nöjd med att spela i Norge som 27-28 åring, så det var ett väldigt enkelt beslut när SSK hörde av sig. Jag kunde bo hemma i Stockholm och spela i elitserien som jag verkligen ville. Som sagt, i min natur så finns det inte att jag viker ner mig. Jag vill visa folk som snackar skit att ”här är jag och jag klarar det här”. Jag kände verkligen att jag ville tillbaka och visa alla att jag kan spela hockey. Man kan inte lägga sig ner och dö.

Du måste ha vetat att du skulle få hård konkurrens av Enroth?
När man kommer till den här nivån så spelar den egentligen ingen roll vilken målvakt man konkurrerar med, alla är så pass bra. Jag hade aldrig skrivit på för SSK om jag känt att ”jag är slut, nu vill jag spela hemma och tjäna en massa pengar” det är inte jag. Jag ville ta fajten. Jhonas är otroligt duktig. Jag tycker att när man har god konkurrens så sporrar man varandra., Jag brukar växa då, det är bara roligt.

Man brukar oftast säga så, att det är bra med hård konkurrens mellan målvakter, är det verkligen så? Är det inte en press när man löper risken att bli petad efter EN dålig match och att detta leder till att man presterar sämre?
Absolut, visst är det så. Det är klart att det är tungt om den andra spelar superbra och så får man chansen i en match och spelar dåligt. Då är man kanske på bänken i fem matcher till. För att spela bra krävs det att man känner förtroende. Samtidigt vet man om läget och vad som gäller så man kan inte lägga sig ner och dö. Det gäller att träna hårt varje dag och ta chansen när man får den. Jag tror att SSK kommer att ha en enorm nytta av att ha två målvakter som vill lyckas och som brinner för det här. Vi taggar varandra varje dag, det är kul.

Just nu är det som är hetast och har fått stå några matcher på rad. När du spelar så bra som du gjort på slutet så tycker jag att du liksom Jhonas bör få chansen i landslaget. Finns sådana tankar hos dig?
Det är en av anledningarna till att jag ville komma hem. Förra året så såg man ju en del elitseriemålvakter som man kände att man var bättre än. Skulle jag få chansen så skulle jag verkligen vilja visa vad jag går för. Landslaget är dock inget som jag tänker på just nu, jag fokuserar på SSK. Men skulle Bengt-Åke ringa så skulle jag tacka ja direkt, jubla och köra vågen och allt vad det heter. Det viktigaste för mig är att spela bra hockey då har jag en möjlighet att få spela i landslaget också.

Har du någon gång slagits på isen som målvakt?
Jaa, någon gång har man väl slagits, men det har inte blivit någon superfajt, utan ofta knuffar backarna bort mig och fajtas själva *skratt*. Men det är klart att några gånger har det hänt, dock inga stora grejer.

Så det är ingen risk att vi får se dig göra upp med motståndarmålvakten på klassiskt NHL-manér?
Nej, det tror jag inte. Men man vet aldrig!

Om du fick välja någon att utmana, vem skulle det bli?
Vem skulle man ta då….vad heter han…jag skulle nog ta Gusten Törnquist. Han är liten så där skulle jag nog ha en chans, haha. Jag brukar vara en ganska glad prick så jag klappar hellre på dem än slår. *skratt*.

Vem är bäst på straffar i SSK?
Dragan har varit väldigt het. Det första han gjorde när han kom var att vinna en strafftävling. Sjödell-Wiklander tycker jag är väldigt duktig på att lägga straffar. Arla är också rätt vass. Så det finns ett par alternativ.

Sjödell-Wiklander är väl inte känd för sina finter, har han någon specialare som han kör?
Han har ett otroligt målsinne och ett bra skott, så han är lurig.

Vem skjuter hårdast i SSK?
Kudroc skjuter överlägset hårdast. Sen har han svårt att sikta också, haha. Nej, men han har en hård bössa, det kan man lugnt säga.

Här bryts samtalet eftersom Björne befinner sig i dalaskogarna. Han försöker ringa upp igen, men det är ingen mottagning. Jag önskar honom lycka till via SMS!

/Thomas Thelin