|
| | 
En period där man skulle vilja ösa beröm över lagets insats från första nedsläpp till periodvilan…om det inte vore för ett par moment. Tyvärr väldigt avgörande moment, som får ett dopp i en isvak att kännas sjudande i jämförelse.
Ni kan säkert redan nu gissa vad det handlar om….
Hemmalaget verkar vilja bjuda på en repris på förra mötet mot HV, då man visade upp en frejdig offensiv. Samma scenario denna afton, då man – efter att effektivt ha ”dödat” en utvisning i inledningen – satte full fart framåt. Man tryckte tillbaka gästerna rejält och Liv i kassen fick bekänna färg per omgående. En annan som fick bekänna färg var utvisningsbänken i bortabåset, där inte mindre än fem HV-spelare hamnade under periodens gång.
Om SSK trummar på i spel 5 mot 5 så var det inte mindre trummande i spelformen 5 mot 4 precis. Man vinner tekning på tekning och Huokko, Bom-Bom, Liimatainen ser till att skicka in puckar från blålinjen. Emellanåt letar dom sig fram genom spelargröten framför Liv, som dock allt som oftast har koll på läget.
Har han inte koll på läget så finns det andra som har det. Stolparna t ex… som när Liv själv håller på att vifta in en sargretur, men pucken tar istället i stolpen och letar sig ut till en tacksam burväktare.
Nåväl, till slut skulle han få kapitulera. Detta när Mapletoft serveras framför kassen i ett klassiskt klapp-klapp-anfall. Justin sätter till klubban och styr läckert in 1-0 efter sju minuter.
Därefter fortsatt SSK-press. Gästerna har otroligt svårt att skapa något offensivt och drar på sig onödiga utvisningar. Hemmalaget fortsätter skapa lägen, men trots öppen kasse får man inte till avsluten.
Istället så…två präktigt avsvalkande ögonblick.
15.27 kan HV, som dittills knappt befunnit sig i SSK:s zon, ta sig förbi ett alltför stillastående SSK-försvar och servera pucken till Pettersson som lägger in kvitteringen bakom Stana.
16.52 1-2 i numerärt överläge. SSK har i momentet innan målet ett jätteläge att rensa pucken, men missar och en snabb pass och ett distinkt direktskott senare ligger puck nummer två bakom Stana.
Rättvist? Nä, inte det minsta.
Snopet? Javisst! | 
Ombytta roller, men ändå inte. Hänger ni inte med? Jag ska förklara.
Efter att ha fått ägna sig åt försvarsspel stora delar av första perioden var det nu gästerna som styrde det mesta som hände i anfallsväg på isen. SSK klarar av ett 3 mot 5 läge inledningsvis, där man försvarar sig bra. Det efterföljande powerplayspelet var dock rent av uselt och inte blir det bättre av att man efter två dåliga PP-minuter drar ner Pettersson och ser till att domaren gör strafftecknet.
Stana är dock följsam och tar hand om finten på det efterföljande straffslaget.
HV fortsätter att ligga på medan hemmalaget får ägna sig åt att jaga puck och spelare i parti och minut. Stundtals är det rejäla återblickar till klassisk hönsgård i SSK-zonen och bortsett från ett halvläge från Zalesak är besöken i HV:s zon lika lätträknade som hållna politikerlöften.
Och – som man man inte var nog nerkyld efter första rundans knotterframkallande avsvalkningar så skulle vi åka på ännu fler frostskadeorsakande ögonblick.
9.42 promenerar Andreas Karlsson närmast pinsamt enkelt förbi 3-4 stirrande hemmaspelare och skickar in 1-3 bakom Stana. För att strö salt i de frusna såren så tillverkades målet i spel 5 mot 4…för hemmalaget.
11.00, precis då samma powerplay just tagit slut får den från utvisningsbåset inskrinnandes Davidsson en lååång passning. Han har en smärre ocean av tid och kan avancera, skjuta och se till att skriva 1-4 på tavlan. Eh...ingen som hörde Stanas klubba dunka i isen innan gästerna skulle bli fulltaliga??
Plötsligt känner man en rejäl vindpust från läktarplats när luften kollektivt går ur hemmapubliken. Det mest irriterande är ju på de sätt som HV:s mål kommer till. Fyra mål på lika många enkla misstag.
Som sagt, ombytta roller där HV styr spelet, men istället för att SSK kontrar och gör mål så är det – dessvärre – HV som står för fabrikationen. | 
Befarad låång transportsträcka blir en besannad låång transportsträcka. Ingen större intensitet och antalet tacklingar går att räkna på ena handens pekfinger. Det gällde f ö generellt för hela tillställningen. Otroligt snäll historia…
Hallin & Co. vaskar om vilt i formationerna. Det blir lite bättre fart på några av spelarna och bl a får Dragan fart under rören. Han skapar ett par lägen, men precis som tidigare får man inte till avsluten.
Ett par avbrott från transportsträcketristessen blir det. Dels när Pettersson flyger förbi allt vad SSK-spelare heter och ensam kan pricka in 1-5 bakom en - återigen - övergiven burväktare.
Efter 15.17 förbyts våra gäspningar mot ett litet, men naggande gott och välgörande måltjut när Skröder skickar in 2-5. Han får en läcker pass och kommer med bra fart fri mot kassen och lägger in pucken mellan benen på Liv.
Utöver detta...en lång väntan. | 
SSK rivstartar ett vilset och utvisat HV ser på när hemmalaget skapar läge efter läge. Man har bra fart under rören och är först in i närkamperna. Mycket lovande! Effektiviteten är dock skillnaden mellan lagen och det som borde varit 3-0 lyste istället elakt 1-2 på resultattavlan.
I mittperioden är det ombytta roller och det är tyvärr HV som fortsatt står för målfabrikationen samtidigt som SSK bjuder gästerna på ett antal lägen. 1-4 och matchen känns körd.
Mycket riktigt blir slutrundan i princip en väntan på slutsignalen... | | Text: Tommy Nordin |
|