|
| | 
Vi får se en helt okej upptakt på perioden, där SSK är väl så bra med i matchen och inom loppet av fem minuter ser vi tre SSK-lägen, som visserligen inte är hyperfarliga, men jämfört med första 20 mot Modo så är det ett klart lyft.
Farligast är en styrning från nära håll signerad Pakaslahti, men Markström är snabbt nere och parerar längs isen.
Det är en snäll period och därför känns det otroligt märkligt att kunna konstatera att lagen drar på sig inte mindre än åtta tvåminutare, varav fem är signerade Södertälje. Att flera av utvisningarna dessutom äger rum i anfallszonen är givetvis inte alls bra. Samtidigt kan man ju fundera över om Vinnerborg ville prova lungkapaciteten..för nog var det ett par utvisningar som kändes klart petiga.
Nåväl, petigt eller inte..utvisningar är det och det är just i ett av alla dessa numerära överlägen som hemmalaget kan skapa några farligheter, där vi ser pucken dansa farligt nära SSK-kassen ett par gånger om, men Bjurling & Co kan städa undan. Utöver det så kan gästerna hålla hemmalaget på ganska bekvämt avstånd.
Framåt då? Jo, man har ett par farligheter där kanske Hallins friläge framför mål är det som är närmast att resultera. Pelle lämnas helt sopren framför hemmaburen, men passningen levereras halvsekunden för sent och när han väl får läget så kan hemmakeepern stänga till avslutet och även de efterföljande returerna.
Annars handlar det som sagt mest om utvisningar i parti och minut och spelet blir därför konstigt och förryckt. | 
En medärvd utvisning städas undan effektivt i början av perioden och därefter verkar domaren vara nöjd med sin kvot av tvåminutare för en lång stund, vilket gör att det blir spel 5 mot 5. Ett spel som SSK skulle visa sig vara klart vassare i, men det som saknas är ju precis som under de senaste matcherna..effektiviteten.
Knappa fyra minuter in jobbar Pettersson sig fram till ett kanonläge i slottet, men pucken går via ändalykten på en motståndare och strax utanför.
SSK trycker på ordentligt och känns snäppet hetare än motståndarna. Man är oftast etta in i situationerna och sätter stundtals hemmaförsvaret under hård press. Vi ser två, tre byten efter varandra där brynässpelarna får jaga puck i egen zon sedan SSK-spelarna fortsätter att röra på benen och ställa till oreda.
Lägen saknas inte heller. Klasen tråcklar sig fram, men avslutet landar utanför. Pakaslahti tar sig runt kassen, men skottet motas undan via en benparad. Pettersson får en fin passning från Videll, men återigen kan hemmakeepern parera med benskydden. Hallin har en styrning som smiter över ribban.
Så fortsätter det. SSK trycker på och hemmalaget får mest ägna sig åt försvarsspel. Första riktiga farligheten för Brynäs dyker upp efter knappa 14 minuter, när Bjurling får mota ett skott med benskydden.
Det plus ytterligare någon halvchans är vad hemmalaget skapar och i övrigt är det mest SSK..men något mål blir det tyvärr inte. | 
Ofta hör man den något märkliga klyschan att det är så svårt att starta perioden i ett powerplay. Något som tyvärr inte skulle visa sig stämma när hemmalaget kan pricka in en retur efter diverse hafs framför SSK-kassen. Molin visar kyla när han utnyttjar att Bjurling ligger ner och lyfter in pucken.
Minuten senare får jag radera kvitteringen från papperet. Jag hinner nämligen plita ner ett SSK-mål när Robban får helt öppen kasse, men istället för att placera in pucken i denna öppna kasse och plocka fram valfri målgest ser vi pucken snopet studsa förbi klubban och chansen rinna ut..
Där någonstans började man inse varåt detta skulle barka.
För utöver en ganska hafsig period på 6-7 minuter är det SSK som står för i princip allt i chansväg framåt. För chanser skapar man. Massor av chanser..men tyvärr är man fortsatt förödande ineffektiva när pucken ska sättas dit.
Brynäs ser nämligen klart nöjda ut med ledningsmålet och försöker bevaka ledningen samtidigt som SSK försöker att göra allt för att forcera in en kvitteringspuck. Man jobbar, sliter, skjuter, kastar sig..men det vill sig ändå inte.
Öppna lägen missas, puckar som lika gärna kan styras in smiter strax utanför.
Ett lag med marginalerna emot sig helt enkelt. Och inte blir det bättre av att Cibak åker på en rejäl armbågstackling, vilket gör att han blir liggande en bra stund innan han groggy kan vackla av isen.
I slutminuterna tar man timeout, plockar ut målvakten och sätter hemmalaget under löjligt hård press. Vi ser hönsgård i BIF-försvaret och 2-3-4 kanonlägen för SSK, men återigen lyckas man inte förvalta det, utan istället ser vi ett gäng "jaaeeiij"-lägen, varav en klockren puck i ribban.. | 
En sönderryckt första period där utvisningarna gör att spelet blir rätt hafsigt. Ett antal dåliga utvisningar i anfallszonen gör att man muttrar där man sitter, men å andra sidan är boxplayspelet bra och Bjurling stabil.
Mittperioden är desto bättre och det är främst SSK som trummar på. Lägen saknas inte, men det har gått troll i att förvalta målchanser.
Tredje perioden börjar olyckligt när hemmalaget trycker in ledningspucken och därefter blir det en enda lång jakt på mål. En jakt där man har ett halvdussin jättelägen, som man på alla möjliga och omöjliga sätt lyckas bränna. Robbans öppna kasse. Kollars kanonläge i slottet. Skottet i ribban.. chanser som måste sitta för att man ska plocka med sig poäng, men det vill sig helt enkelt inte.
En bra kämpainsats där alla krigar och där man är åtminstone ett nummer större än hemmalaget kämpamässigt, men tyvärr räknas inte det när man summerar slutresultatet.
Domarinsatsen:
Efter att ha haft visselkonsert i första perioden slutade Vinnerborg att plocka för någonting resten av matchen. Saker som renderade i ett botbänksbesök tilläts helt plötsligt utan tvekan. Ojämnt värre.. | | Text: Tommy Nordin |
|