Ännu en försäsongsäsong startar igång och huvudpersonen som ska se till att spelarna är redo att äntra isen vältränade i augusti heter Nicklas Grossmann. Nu väntar långa och tuffa veckor av gym och konditionsträning blandat med brottning och pannbensträning i multibanan.
– Nu jäklar ska det tränas, skrattar Grossman.
Nicklas Grossmann med 11 säsonger i världens bästa liga vet vad som krävs för att nå toppen. Nu kliver han in i ännu en säsong som fystränare och det är en väl genomarbetad plan som ligger till grund för de kommande tio veckorna.
– Vi har jobbat med fysbitarna en tid nu och lagt upp en plan kring vad vi ska göra och hur vi ska träna. Nu vet vi lite bättre vilka som kommer vara på plats och då kan vi anpassa det därefter. Vi kommer köra nu i tio veckor gemensamt innan spelarna får lite återhämtning i form av semester kombinerat med egenträning innan vi drar i gång igen i augusti. Det är planen grovt. Vi kör på här nu och är inne i tredje träningsveckan.
Hur ser då träningen ut under dessa tio veckor? Hur optimerar ni tiden för att bli så bra som möjligt?
– Jag skulle säga att träningen går i cykler, vi har en periodisering hur vi tränar. Det går inte att träna ner någon med jättetuffa pass varje dag i tio veckor, till slut så tappar du kvalitet i träningen eller så går någon sönder. Du måste ha en plan för vad du vill få ut, vad syftet är med det vi gör? Sen har du en stor säck med egenskaper som en hockeyspelare ska ha och som jag tycker att en Södertäljespelare ska ha och det ska du få in i varje träningsvecka. Den säcken är fylld av explosivitet, rörlighet, maxstyrka – listan kan göras lång. Sen ska du få in alla komponenterna i en veckas träning och göra om och repetera. Man får självklart prioritera lite och sen vill man också att det ska vara individuellt anpassat för olika kroppstyper och åldrar. Det handlar om att lägga upp planeringen och periodiseringen på bästa sätt så att man kan få ut det mesta av varje individ och att spelarna kan utvecklas. Det är hela tiden en balansgång där vi gör avvägningar kring hur hårt vi ska köra på. Jag är grymt peppad på den här våren.
Som fystränare börjar Grossa bli varm i kläderna och inför ännu en barmarksperiod tar han med sig lärdomar från tidigare år.
– Man lär sig nya saker hela tiden tycker jag. Det dyker upp grejer hela tiden, alltifrån skador till prestationer - både bra och dåliga som man får tackla och hjälpa killarna med. Jag är här för spelarnas och för klubbens skull och jag försöker få individerna att förbättra sig och utvecklas och göra maxprestationer både i gymmet och på isen. Jag tycker att jobbet böjar med fysträning, har du ingen grund att stå på blir det svårt över tid att vara framgångsrik på isen, det är lätt att du i stället blir skadad då. Mitt jobb är att få spelarna att utvecklas och bli bättre vilket i sin tur leder till att gruppen och laget blir bättre. Men som sagt, man lär sig hela tiden. Saker man gjort fel som man får rätta till och saker man gjort bra som man kan bygga vidare på som man kanske skruva till ytterligare litegrann. När det kommer till fysträning så är det mer komplext än vad man kan tro, hade det funnits ett facit så hade alla gjort likadant men det är inte riktigt så enkelt. Vissa saker som vi gör än idag har man gjort sedan antiken och vissa saker kommer man titta tillbaka på och undra vad vi egentligen höll på med. Det är så det funkar. Det gäller att försöka pricka så rätt som möjligt.
Vad har förändrats mest kring fysen för en hockeyspelare?
– Den största skillnaden idag jämfört med för några år sedan är att det finns så otroligt mycket information tillgängligt. Mitt jobb blir ju någonstans att filtrera all information och utvärdera vad jag tycker är vettigt och tror på. Den möjligheten fanns inte riktigt på samma sätt om du jämför med för 10–20 år sedan.
Mycket av det som Grossmann pratar om handlar om att skapa förutsättningar för att kunna prestera så bra som möjligt över en hel säsong. Där en viktig komponent idag är att jobba lite mer proaktivt för att förhindra skador.
– Rörlighetsträning är en sådan sak som kommit mer och mer på senare år och det är en del som jag tycker är jätteviktig. Jag tycker att den har glömts bort lite tidigare genom åren. Det är samma sak där att spelaren ska vara kapabel att göra vissa saker och är du för stel så kommer du troligtvis till slut gå sönder. Idag tänker man mer proaktivt vilket jag tycker är vettigt. Jobbar mycket med att hitta övningar för att förebygga skador innan man går sönder. Där har hela träningsvärlden fått upp ögonen och fokuserar lite mer på de bitarna. I grund och botten är en skadad spelare ingen spelare alls så huvudfokus är att hålla spelarna hela.
Vad kan man då som ny SSK-spelare förvänta sig när man kommer hit på försäsongen?
– Vi har en rad olika träningsmoment för att försöka täcka in alla de olika bitarna som jag nämnde tidigare. Om vi tar brottningen som ett exempel så är det en jättebra funktionell helkroppsträning. Lite annorlunda mot vad spelarna är vana vid och där man får jobba mycket mot varandra. Man jobbar mycket med ytterlägen och med bålen. Med brottningen kan vi helt plötsligt simulera saker som vi hade behövt göra på ett lite tråkigare sätt inne i gymmet, därför tycker jag att det är ett bra inslag. I grund och botten måste du ha en stabil bas att stå på, framför allt om du är ung. Grunden är viktig även för en etablerad spelare och nu har du förutsättningarna att under sommaren bygga upp dig på för att orka spela en hel säsong och återhämta dig efter varje match. Jag tror att om man tittar på spelare där man haft en lite sämre sommarträning så är starten på säsongen fram till jul ungefär den samma. Du spelar ganska bra för att du är fräsch i kroppen men sen kommer julen och därefter match 35 kombinerat med långa resor och helt plötsligt kommer de där små skavankerna som du inte riktigt är van vid. Man är lite tröttare dagen efter match och det tror jag har mycket med träning att göra, man orkar inte upprätthålla den nivån man behöver hålla plus att man kommer dra på sig skador. Jag tror att det är vanligt att spelare med ojämna kurvor i prestation hänger ihop mycket med träning. Sen är det klart att den mentala biten spelar in också men mycket handlar om vad man har gjort fysiskt fram till att man går på is i augusti. Förberedelserna för en lång säsong är a och o. Det tar tid och du får lägga ner många timmar men du kommer ha igen den om du vill ha en lång karriär.
Hur håller man som tränare koll på hur det går för varje individ?
– Vi jobbar en del med tester av olika slag. Tester är också ett ämne som berör och det skrivs om det till höger och vänster, många som har åsikter kring vad man ska testa och hur. Det är samma sak om du ska komma in på ett företag så måste de testa vad du har för kompetens för att klara av jobbet, det är det vi vill göra med spelarna. Se vad de är kapabla till. Jag vill hjälpa killarna att förbättra sig och utvecklas och om jag ser på ett test att någon inte klarar av en övning eller ett moment till en viss standard som vi har i SSK är spelaren också skadedrabbad eller kanske inte kommer orka det där lilla extra som spelaren behöver. Vi testar spelarna för att hitta en standardisering för vad vi tycker att spelarna ska klara av på isen och för att få spelarna att bli bättre och utvecklas. Har vi inga tester så kan vi inte mäta det vi gör, det är både för min och för spelarnas skull. Att hela tiden bli bättre på det du gör. Vi mäter, maxstyrka, explosivitet, snabbhet, uthållighet och rörligheten även om sistnämnda sköts av vårt fysioteam.
Laget ska nu under tio veckor bli starka, snabba och uthålliga. Hur viktig är den här perioden när det kommer till att också bygga ett starkt kollektiv?
– Jag tycker att det är viktigt att träna tillsammans, många tycker kanske tvärt om. I nutiden i samhället så ska allt vara väldigt individualiserat och man glömmer bort det här med att träna i grupp ibland. Vi sysslar med en lagsport och då tycker jag att man gynnas av att komma ihop som grupp tidigt också. Sen ska det självklart vara så optimalt det bara går men man glömmer ibland bort vad det kan ge att träna tillsammans med sina lagkamrater. Att man kan få den där sista pushen av en lagkamrat att ta sig upp för den där backen eller ta det där extra repetitionen i gymmet. Det kanske man har igen sen där i januari när man ska täcka det där skottet för sin polare på isen. Jag tror att man tappar en viktig ingrediens om man inte tränar tillsammans. Jag har själv tränat på egen hand och det är jättesvårt. Det krävs otroligt mycket av kroppen och skallen och det är både svårt och tar tid att lära sig. När man är 20 år gammal tror jag det är svårt att träna själv i 10 veckor och veta exakt vad man gör och hur man ska pressa sig. Är du äldre och har gått igenom ex antal år med träning så är det nog lättare men det är svårt och där tror jag att en grupp kan hjälpa till extremt mycket i vissa pass när man vill pressa sig lite extra. Man hjälper varandra och gör sina lagkamrater bättre genom att pusha varandra med positiv feedback eller genom att ställa krav på varandra när situationen kräver det. Det är så man utvecklas.
