Precis hemkommen och aningens jetlaggad pratar vi med Ludvig Jansson som med blandade känslor tar oss igenom JVM-äventyret. Från samtalet i Örnsköldsvik till både glädje och tomhet i Kanada.

– Det var såklart ingen självklarhet eller någonting jag tog förgivet, att jag skulle bli uttagen alltså. Men jag kände att jag tagit kliv från förra gången jag var med så det är klart jag hoppades. Jag tycker att jag byggt självförtroende i mitt spel under hösten med SSK och utvecklat det spel som jag vill spela. Jag vill vara en fredjdig offensiv tvåvägsback. Sen tycker jag även att jag utvecklat mina kvaliteter i defensiven, något som vi jobbat på hårt. Samtalet att jag var uttagen kom två timmar innan matchen mot Modo. Det var ju ingen självklarhet så det är klart att jag fick lite puls när jag såg namnet på displayen. Jag blev taggad men samtidigt var det två timmar till match så det var bara att försöka släppa det direkt och fokusera på uppgiften vi hade den kvällen.

Så innan jul lyfte planet och ett förväntansfullt gäng lämnade familj och vänner för en minst sagt annorlunda jul.

– Klart det var speciellt, för mig var det första julen utan familjen. Samtidigt var det en stor dröm att spela JVM så det var inte alls jobbig men julkänsla var det dåligt med, skrattar Ludde.

Hur mycket snack är det med förbundskaptenerna inför en JVM-turnering? Vad hade de för förväntningar på dig?

– Vi hade ett bra snack innan vi åkte iväg och jag visste att jag skulle få axla en stor roll. Sen vet jag också att man ska förtjäna sin istid men det gav mig ändå ett lugn och jag gick in med inställningen att jag skulle ta en ledande roll. Det var framförallt något som gynnade mig i de inledande träningsmatcherna när det är ganska stor omställning från hur man är van att spela. Jag hade ett annat lugn och visste att jag kunde spela mitt spel och bygga vidare på det under matcherna. Där handlade det mycket om att bygga upp någon slags formtopp till dess att turneringen drog i gång.

Ta oss igenom turneringen.

– Jag tycker att vi startar lite klurigt med, på pappret, två sämre lag i form av Österrike och Tyskland. Det ör matcher som vi ska vinna och all press låg på oss. Men jag tycker att det blev bra prövningar för oss. Vi inleder med en ganska lätt och bra match för oss. Vi får göra många mål och det är flera stycken som får göra sina första JVM-poäng vilket ger självförtroende. Det var viktigt för många spelare individuellt men också stärkande för oss som grupp. Mot Tyskland fick vi känna på det tajta spelet. Det blev en jämn och bra match och vi vinner med 1-0. Calle gör en stormatch i kassen också, han var grym. Efter Tysklandsmatchen var det dags för vår första riktiga prövning i turneringen, Tjeckien. Alla var verkligen grymt taggade för matchen eftersom vi hade spelat två ”lättare” matcher innan. Tjeckien var bra och kom ut starkt men efter en dålig första började vi sakta men säkert tugga i gång. Vi tog matchen till OT och där fick jag dra fram trollerilådan och avgöra. Det var lite rivstarten för mig och mitt självförtroende i turneringen. Det var en dröm att få avgöra samtidigt som det bara var att släppa matchen och blicka framåt. Jag spelade min bästa hockey för att jag tog med mig självförtroende och öste på därifrån. Jag tänkte att det inte bara var en tillfällighet utan något jag jobbat hårt för.

Efter en tuff match mot Tjeckien väntade tuffast möjliga motstånd, Kanada på hemmaplan i en fullsatt arena.

– Att gå in mot hemmanationen Kanada på nyårsafton gjorde oss som grupp grymt taggade och inspirerande. Tyvärr öppnar vi matchen för svagt och första 15 minuterna gör att vi förlorar matchen. Därefter spelade vi jämnt och hade bud på fler mål. Det var bara för oss att ta med sig det positiva i att vi jobbade in oss i matchen och inte var utspelade av Kanada. Det var ju också efter den matchen som det roliga började.

I och med förlusten mot Kanada var det Finland som stod för motståndet i kvarten.

– Kul utmaning med Finland i kvarten. Vi hade inställningen att vi skulle råna till oss en semifinalplats. Vi börjar matchen lite svagare, som vi också gjort flera matcher tidigare i turneringen men i periodpaus var vi helt enade inne i omklädningsrummet om att vi skulle vinna. Vi visste att vi behövde öka och jag tycker att vi går in i den andra på ett helt annat sätt. Vi skapar och har väl tre skott i målramen. Sen får dem 2-1 men vi visste att det fortfarande fanns en chans. Så får vi äntligen in 2-2 men efter det drar vi på oss en utvisning men trots det glider Cap (Stjernborg) och gör 3-2 med typ 40 sekunder kvar. Det var magiskt. Man har hängt i nästan en månad och äntligen fick vi lite utdelning och kunde fira tillsammans. Den kvällen alltså, sen var det fullt fokus framåt.

Semifinal mot Tjeckien.

– Jag tycker att tjeckerna kom ut lite med rånarluvorna på då, jag tycker att vi gör vår absolut bästa prestation sett till hela turneringen den matchen. Vi tuffar på från första nedsläpp och i början på andra får vi in ledningspucken. Därefter kan deras bästa spelare men hjälp av lite skymning och ett hårt skott få in kvitteringen till 1-1. Matchen till OT där vi har flera chanser att avgöra men det är tillslut Tjeckien som lyckas tråckla in den avgörande pucken. Det var sjukt tufft. Vi hade sett framemot möjligheten att få revansch på Kanada och vi kände att vi hade chansen att kunna gå hela vägen. Det kändes extra tufft eftersom alla i det där omklädningsrummet kände att årets grupp var något extra. Vi hade fått ihop ett oerhört starkt och sammansvetsat lag.

I stället för finalspel väntade USA i match om bronset.

– Ibland undrar man ju vad som egentligen hände. Jag tycker att det är en symbol för vilket lag vi var, att vi hämtade upp gång på gång även om det inte räckte hela vägen. Vi gav oss inte. Vi ville inget heller än att få avsluta med en seger. Tyvärr är idrotten brutal ibland.

Trots utebliven medalj valdes Ludde in, som enda svensk, i JVM-turneringens ALL STAR-lag.

– Ja wow, vad ska man säga egentligen. Grymt kul såklart, det var ju en dröm att vara få vara med att spela. Sen var det nog inte så många som trodde det på förhand, men jag åkte dit och kunde slappna av och spela mitt livs bästa hockey.

Nu är han på svensk mark, redo att dra på sig SSK-tröjan igen.

– Jag mår bra men duktigt jetlaggad. Men låt mig sova några timmar idag (söndag) så är jag tillbaka imorgon igen. Jag är grymt taggad på att vara hemma i Södertälje igen efter en inspirerande turneringen. Jag är inte hemma för att växla ner utan jag är hemma för att spela mitt livs bästa hockey i SSK-tröjan. Jag hoppas verkligen vi ses i Scaniarinken på onsdag, vi behöver ert stöd, avslutar Ludde.

SSK - MODO

Var på plats på onsdag, köp biljetter till matchen här.