KRÖNIKA: Det kan komma en dag då vi förlorar mot Leksand

Publicerad: 2018-01-30

Södertälje Sportklubb. Bildad 1902 och med sju SM-guld i bagaget. En av Sveriges mest anrika ishockeyföreningar. En historia som vi självklart ska vara stolta över – men som också kan vara ett ok i många sammanhang.

Senaste SM-guldet kom 1985. Sedan dess har hockeykartan ritats om. Ordentligt. Och hur mycket vi än vill det är inte SSK en stormakt inom svensk ishockey längre. Men det sagt. Vi är givetvis inte nöjda. Självklart vill vi bli något att räkna med igen. Vi vill tillbaka till toppen. Vi vill framåt och uppåt.

Sedan klubben åkte ur högsta ligan har SSK byggts om flera gånger om och både personer och kultur har bytts ut. Nu är vi en nybyggarförening. Vi vet att vi ligger efter – men vi vill i kapp. Vi vill flåsa SHL-lagen i nacken och göra allt vi kan för att ta oss förbi. För att göra det måste vi jobba hårt, smart och tillsammans. Men först och främst måste vi inse vad vi är. En nybyggarförening.

Och likt nybyggarna som utvandrade till Amerika är vi svältfödda och hungriga men samtidigt fulla av hopp och tro på framtiden. De senaste åren har det gjorts enormt mycket bra i klubben. Ungdomsverksamhetens omtag, den lyckade juniorsatsningen som nu ger frukt, integrationsprojektet och det goda samarbetet med lokala aktörer i och omkring Södertälje. SSK är viktigt för Södertälje och Södertäljeborna och föreningen gör mycket nytta för lokalsamhället. Vi tar hela tiden små steg mot en proffsigare organisation och mer noggrannhet i allt kring både elitverksamheten och breddverksamheten.

Vi har kanske den anrikaste historiken av alla klubbar i HockeyAllsvenskan, men flera andra föreningar har varit i högsta serien betydligt senare än SSK. Och SSK i sin tur, kommer närmast från division 1. Det är lätt att glömma.

Personligen glömmer jag dock aldrig den där säsongen i ettan.

Krossa div 1. Så står det på en banderoll som några av de mest dedikerade fansen brukar släpa med sig på bortamatcher. Kanske är det viktigt att visa den då och då. Den säsongen hände något med SSK. Den säsongen sattes klubben, laget och fansen på prov. Tillsammans reste vi genom helvetet – och överlevde. Tillsammans återuppstod vi ur askan i division 1. Och tillsammans tände vi en gnista av hopp och framtidstro. Den ska vi vårda. Den ska vi se till att den växer till en låga som lyser upp vägen framåt och uppåt – vinnarvägen.

Nu bygger vi nytt. Vi bygger nytt och siktar högt – med vår anrika historia som inspiration, inte som belastning.

Det är lätt att tycka att SSK såklart ska vara i toppen direkt. Vi är stora stolta SSK. Vi ska inte behöva ligga efter småklubbar som ingen knappt visste fanns när vi firade SM-guldet 1985, spöade Brynäs i kvalet 1996 eller slog ut Linköping i SM-kvartsfinalen 2005.

Det görs som sagt mycket bra i SSK. Och stundtals har det också gått ganska bra på isen den här säsongen. Men efter några segrar är det lätt att bli bortskämd, tappa ödmjukheten och helt glömma vad som krävs för att vinna framgång. Och när förlusterna kommer är det igång igen. Vi letar fel i stället för rätt. Syndabockar ska fram. Alla skyller på alla och ingen tar ansvar.

På sociala medier huggs det direkt. Materialet som är tänkt att marknadsföra SSK som en fantastisk hockeyupplevelse för att få fler människor intresserade, locka fler besökare till Scaniarinken och frälsa fler SSK-are förvandlas till något helt annat. Vi vill ju bli fler, större och starkare. Vi vill skapa bättre förutsättningar för den klubb vi alla älskar. Men efter en eller ett par förluster solkas sociala medier snabbt ner med negativa kommentarer som effektivt skrämmer iväg eventuella nya besökare i Templet.

”Nähä. SSK är allt lika dåliga i år igen. Det läste jag på Facebook”.

Någon förlust till och plötsligt börjar det gnällas på allt. Supportershoppen är dålig, hamburgaren var kall och ölen var för dyr. Personalen och människor närmast föreningen, ofta ideellt arbetande människor som lägger ner tid, själ och hjärta för föreningen får stå till svars. Både framför skärmen och i arenan. Vart tog hockeyfesten vägen?

För laget, anställda och frivilliga. För alla som är involverade i klubben blir det, utöver den sportsliga motgången, ännu brantare uppförsbacke på grund av pressen och intoleransen hos de som egentligen bara vill klubben väl – publiken och supportrarna. Hur kan det bli så?

Vi i SSK är väl medvetna om våra brister, var vi är och vad som behöver göras. Den resan pågår varje dag. Vi vill bli bättre och vi blir bättre. Om det så gäller matcharrangemang, restaurang, shop, sociala medier eller den sportsliga prestationen på isen. Vi ska bli bättre överallt. Vi är inte där än och det är en resa som tar tid. Och det tar bara ännu längre tid om vi skrämmer iväg engagerade människor från klubben på vägen.

Allt handlar om känslor och perspektiv. Vi måste bli bättre på att kollektivt ta ansvar för klubben och kanalisera våra besvikelser till en positiv energi. Att knyta näven i stället för att dra igång destruktiva mekanismer så fort det blir lite motgång. Vi är många inom klubben, både anställda och ideella som varje dag, varje vecka och varje månad sliter oerhört hårt för att få den här skutan framåt och uppåt. Och det ska vi lyckas med. SSK-are ger sig aldrig.

Men för det krävs att alla är med på vad vi är och vad vi gör just nu. Vi är nybyggare. Hungriga vargar som vill jaga vill i kapp och ta tillbaka det som en gång var vårt. Där måste vi alla stå enade med den bilden – och vi måste börja göra det nu.

Det återstår tolv omgångar av serien. I morgon väntar Leksand i Scaniarinken och SSK är underdogs. Någon frågade sig på Facebook vad det var för mening att gå och se matchen? Ställ den frågan till någon av alla frivilliga funktionärer som lägger timmar av gratisarbete varje vecka. Ställ den frågan till Alexander Sahlin eller Sebastian Höglund som tagit klubben till sitt hjärta och nu skadade rehabtränar resten av säsongen för att förbereda sig för nästa. Eller för all del, ställ den frågan till eldsjälarna i Supporterklubben som tillbringat hela dagen åt att förbereda morgondagens TIFO för din skull.

Vi är här, vi är nu, vi är SSK. Aldrig tidigare har den ramsan passat så bra. Om vi reflekterar lite över orden är allt solklart.

Vi är en anrik förening och en av Sveriges mest framgångsrika ishockeyföreningar genom tiderna. Och stolta över det. Men. Just nu är vi nybyggare. Just nu är vi jagande vargar som jobbar hårt, letar smarta lösningar och nya vägar mot toppen. Just nu ligger vi åtta i tabellen. Just nu ligger vi på playoff-plats. Den ska vi försvara.

Det kan komma en dag då vi förlorar mot Leksand.

Det kan komma en dag då vi förlorar vår playoff-plats.

Det kan komma en dag då vi förlorar hemma.

Men den dagen är inte i dag.

I dagvisar vi tillsammans att det här är vår borg. Vårt Tempel.

Nu är det dags.

Låt oss få Templet att gunga!