Erik Johansson "Epa"

Erik Johansson "Epa"

Lille Epa började med ishockey i Södertälje IF 1940 och avancerade till A-laget 1943. 1944 gick han som 16-åring över till Sportklubben och gjorde omgående A-lagsdebut för att året därpå bli ordinarie.

Landslagsdebuten kom mot Schweiz den 17 november 1946 och i landslaget skulle Epa förbli över tio år framåt. Senare samma säsong fick han äran att deltaga i VM i Prag, den första mästerskapsturneringen sedan krigsslutet.

1948 skapades formationen med ”Epa” som vänsterforward, ”Stickan” Carlsson som center och ”Vicke Hallon” Blomqvist som högerforward, vilken utgjorde basen för SSK:s framgångar under 50-talet. 1951 och 1952 blev Epa Europamästare och 1953 kom kronan på verket med VM-titeln i Schweiz.

Samma år blev han också svensk mästare vilket upprepades tre år senare 1956. Under en stor del av 50-talet var Epa lagkapten i SSK. Epa spelade kvar i landslaget ytterligare ett par år. Sin sista landskamp gjorde han mot Finland den 24 november 1958. Han hade då övergått till att spela back men höll ändå sin plats i Tre Kronor.

I SSK fanns Epa kvar t o m säsongen 1960 varefter han varvade ner i BK Remo under ett par säsonger. Epa var en enorm tillgång för både Södertälje och Tre Kronor och är en av de spelare som etsat sig kvar i mångas minne sedan 50-talet.

Enligt sägnen uppkom uttrycket "indianare" genom en klassisk felsägning av Epa Johansson under VM i Västtyskland 1955. De usla passningarna skall tidigare ha kallats tidigare för "in-i-banare", men i stridens hetta råkade Epa säga indianare när Åke Lassas bjöd Tjeckoslovakien på ett mål.