Vi har varit nedslagna flera gånger om, uträknade av många – men rest oss på nio.
Nu är vi här.
Slutspelet är här.
Vi inledde med förlust i Oskarshamn och var uträknade igen. Säsongen var körd.
Men SSK:are ger sig aldrig. Och nu är vi här. Vi är med i matchen igen. Vi slår fortfarande ur underläge och vi har inte allt i egna händer. Men. Vi är fortfaranade med i racet och vi har allt att vinna.
Det känns som jag skrivit den här krönikan flera gånger tidigare. Men låt det vara så. För nu är vi där igen.
Skarpt läge. Det gillar vi. SSK:are är ett härdat släkte, och vi kan det här.
Det är fredag, slutspel och hockeyfest i Templet. Efter två fantastiska segrar där laget kommit ihop som grupp och mött upp det enorma kärleksfulla stödet från fansen i en absolut symbios. Tillsammans var vi en ostoppbar maskin. I Scaniarinken i måndags, och i Gränbyhallen i onsdags.
Vi spelade bra, men låg under. Vi släppte in mål, men stödet från läktaren tystnade aldrig. Vi stod upp för varandra. Vi stukades, vingklipptes och ett stort SSK-hjärta fick kliva av - men vi bet ihop, knöt näven och vann ändå. Hoppet förlorades aldrig. Vi gav aldrig upp.
Nu är det hockeyfest i Templet igen. Och vi SSK:are är på plats. Igen.
Men vilka är vi SSK:are? Vad är en SSK:are? Svaret är säkert väldigt individuellt. Alla definierar sig bäst själva. Personligen är jag anställd av SSK, men ändå är jag så mycket mer än SSK-anställd. Jag är SSK:are. Jag skulle kunna byta arbetsgivare men jag skulle ändå vara SSK:are. Mycket bygger på känslor och engagemang som man investerat i föreningen genom åren.
Funktionärer, eldsjälar, supportrar. Alla som engagerar sig med sin tid, sina pengar och sina känslor för klubbens olika verksamheter – från elitlag till ungdomsverksamhet och allt däremellan. Det är vi som är den här föreningen och det är vi som definierar vad vi är.
Där kan det säkert finnas en del arbete kvar att göra i föreningen. Men det är vi tillsammans som ska göra det. Inte andra klubbar, andra supportrar eller vad som skrivs i media.
Och är det något vi definierat oss som under den här säsongen så är det följande: SSK:are aldrig ger upp. Det har vi visat gång på gång.
När det blåser står vi upp för varandra. Spelarna på isen. Fansen på läktaren. Tillsammans kommer vi alltid igen.
SSK:are ger aldrig upp. Och det kommer vi inte göra i kväll heller.
Det kan vara för sista gången den här säsongen pucken släpps i Scaniarinken. Allt är inte i våra händer. Men tillsammans ska vi göra vårt för att förlänga säsongen ännu en gång. Så länge man är SSK:are ger man inte upp. Framåt och uppåt, tillsammans.
Nu är det dags. Låt festen börja.
Låt oss få Templet att gunga!
Fredrik Gustavell
