År 2012, 15 år gammal, blev han antagen till SSK:s hockeygymnasium och därefter har Måns Lindbäck varit SSK trogen. Han har gjort en resa både som människa och spelare och lämnar SSK med 273 matcher och 92 poäng i bagaget. Men nu väntar nya utmaningar för Kalmarsonen som efter nio år i klubben lämnar det trygga boet för att ge sig ut på nya äventyr.
– Det här är inte ett lätt beslut för mig att ta, det vill jag att alla ska veta. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes när jag kom in på hockeygymnasiet här 2012. Hur stolt man var över att få komma till en så anrik klubb. Den tiden kommer jag alltid bära med mig, det är minnen för livet. Jag hamnade i samma klass som några andra hockeyspelare och vi bodde dessutom nära varandra så man umgicks hela tiden. Där fick man verkligen vänner för livet. En annan som betytt mycket och varit med mig från andra året på gymnasiet är Andreas Lindbäck. Han har alltid trott på mig och pushat mig vilket jag är tacksam för idag.
Men nu väntar nya utmaningar för 24-åringen.
-– Jag har gått och grubblat sedan säsongen tog slut för någon månad sedan hur jag ska göra med min framtid och har väl landat i att jag behöver en ny utmaning. Jag har haft magiska år här i SSK men jag är 24 år och känner att det kan vara bra för min utveckling att testa något nytt och utmana mig själv. Jag känner mig redo för att bygga på erfarenhetsbanken.
Genom åren som gått är det många människor och minnen som Måns kommer bära med sig från tiden i SSK.
– Oj var ska jag ens börja? Först och främst känslan när man kom in på HG och alla minnen från juniortiden. Sen första gången när man fick dra på sig a-lagsströjan, den kvällen var man hyfsat nervös. Även min första match i Scaniarinken när vi mötte AIK och Westerling dunkade in pucken i bortre krysset och vi vann, det fullkomligt exploderade inne i Scaniarinken. Det var en riktigt mäktig känsla. Sen när vi klarade oss kvar i kvalet efter att ha tagit oss tillbaka till HockeyAllsvenskan, det var både en skön känsla samtidigt som det kändes viktigt för framtiden. Något som jag kommer sakna är såklart publiken och stödet som man alltid känt, jag har alltid känt mig uppskattad. Det är jag väldigt tacksam över. Sen vet man aldrig, jag stänger inga dörrar för SSK i framtiden…
