Grossmann kvar som fystränare i ytterligare två säsonger
Publicerad: 2021-04-29
Backgiganten som sadlat om till fystränare blir kvar i den rollen i minst två år till. Nu berättar han om träningsglädjen och utmaningarna som kommit tillsammans med den nya rollen.

Efter närmare 600 matcher i NHL vände den defensiva pjäsen hem till Södertälje och Scaniarinken igen. När en skada satte stopp för fortsatt spel fick Nicklas Grossman möjlighet att ta sig an en ny spännande utmaning. En sak ledde till en annan och till sist utkristalliserade det sig att det var fystränare som blev nästa utmaning.

– Jag kom hem från USA och spelade här men kroppen gick sönder och jag fick lägga av. I samband med det var Pernhem schysst nog att ge mig en roll som spelarutvecklare/mentor/instruktör till en början. Det var snällt av honom att fasa in mig och jag kunde någonstans börja lista ut vad jag ville göra så det var tacksamt att klubben ville ge mig den möjligheten även om det startade med en liten roll. Det var kul att jag fick komma in och hjälpa till och det var så det startade egentligen. Sen körde jag på det upplägget ett år ungefär, samtidigt som jag körde tuff rehab för att själv bli hel igen. Sen efter det så kom Micke in i klubben och vi satte oss ner och snackade och insåg båda två att den rollen kanske inte riktigt existerade i allsvenskan eller det är lite lyxigt att ha den rollen på det sättet, då kanske man istället satsar på en sån roll som Per Nygårds (juniorsportchef) som jobbar mer med ett helikopterperspektiv över hela juniorverksamheten. Så även om det var kul så var det en för liten roll och jag kände själv att jag ville mer. Jag hade inget riktigt ansvarsområde i början, jag var med lite som instruktör på HG bland annat. Det är jag fortfarande än idag men det var inte så att jag styrde upp pass, struktur eller var med och planerade utan jag var där och hjälpte till med de uppgifter jag blev tilldelad. Jag kände väl lite att ska jag vara här så vill jag ha ansvar och kunna bidra mer.

Där någonstans såddes ett frö och just fysen är något som alltid legat Grossmann varmt om hjärtat.

– Sen kollade vi lite på vilka möjligheter som fanns. Tränare kände jag väl inte riktigt att jag var redo för. Det är för mycket tid borta från familjen och då är man tillbaka där man var som spelare med tiden borta från familjen och det kände jag inte riktigt att det funkade här och nu. Men då kom vi in på fysbiten och det är något som alltid legat mig nära hjärtat. Jag har alltid gillat att träna och varit intresserad av det och Micke hade lite alternativ till den positionen men vi började bolla den och framför allt att jag var intresserad tyckte han var kul. Jag fick några dagar att tänka men behövde inte så mycket tid att tänka egentligen. Så där och då tackade jag ja till att bli fystränare, i första hand för herrlaget men självklart hjälpa till även med så mycket annat som jag hinner neråt i systemen med juniorer och HG. Det var upplägget från början. Från och med i år kommer jag även jobba tillsammans med damlaget vilket känns som ett både kul och viktigt steg för föreningen.

Gällande fysbitarna tar man nu ett ännu större grepp och Grossmann kommer ansvara för herr, dam och junior. Allt för att få en röd tråd i vår träningsidentitet och skola in spelare i hur vi som föreningen vill fostra spelare.

– Det är jätteviktigt precis som i organisationen som helhet att inte alla kör sitt race på olika kanter, då tycker inte jag att man får någon identitet riktigt. Det kanske har varit att damlaget kört sitt, herrarna sitt och juniorerna sitt. Man känner knappt varandra utan alla går i sina bubblor och det tycker jag är fel, man ska jobba tillsammans. Vi måste ha en vision tillsammans hur vi vill arbeta och någon form av röd tråd. Och med det menar jag inte att 15-åringar ska träna på samma sätt som vuxna spelare men någonstans känner vi att, vare sig det är en dam- eller en herrspelare, om vi vill att en SSK-spelare ska vara tränad och spela på ett visst måste vi som SSK-ledare skicka ut signalerna till utövarna att så här vill vi att ni ska vara och bete er. Det ingår mycket i det man gör och bygger upp under försäsongen så jag ser framemot utmaningen.

Han har haft stor hjälp av Anderas Lindbäck som under många år haft hand om herr- och juniorlagens fysträning, en tid som för Grossmann varit väldigt nyttig.

– Det har varit grymt bra att jag kunnat få så mycket hjälp av ”Linkan” nu i början. Han är en väldigt organiserad människa och där har jag kunnat lära mycket. Det är en jättebra egenskap i den rollen. Han har dragit ett tungt lass, stått här helt själv i massor av år. Bedrivit fys för 50 personer, sex pass om dagen sju dagar i veckan. Det blir rätt mycket men är det någon som ska klara av det så är det han. Jag har fått jättemycket hjälp nu när jag varit ny, framför allt förra året när mycket var nytt för mig. Väldigt mycket kring just planeringsbitarna, få det mer organiserat. Jag hade jättemycket idéer som jag ville göra och då kom Linkan och sa att ”det här går och det här går nog inte” eftersom han har så mycket erfarenhet och har gjort det så många år så det har varit till stor hjälp för mig. Jag fick jättemycket guidning och vi gick lite ”axel mot axel” förra året med fysen och HG. Framför allt så satt jag mycket med honom och bollade idéer kring vad som funkat bra genom året. Det kändes viktigt att jag inte heller skulle komma in och sopa allt från bordet bara för att jag har en vision jag tror på. Jag har använt mig mycket av det som de har gjort och det gör jag fortfarande till viss del. Sen har jag eftersom jag är ytterst ansvarig nu kring fysen fått lägga in lite av mitt tänk och någonstans kombinerat båda delarna och det har funkat bra. Sen är det ju också så när vi pratar fysträning att det finns inget facit för då hade alla tränat likadant om det varit så enkelt.

Nu väntar en ny säsong och i herrlaget en delvis ny tränarkonstellation. Hur viktigt är det att vara ordentligt synkade redan från start egentligen?

– Det är jätteviktiga att vi är synkade i hur man från klubbens håll vill spela och att jag ser till att träna spelarna inför det. Om jag tar ett exempel, säg att vi ska vara ett spelskickligt lag där man inte behöver åka så mycket skridskor, enkelt förklarat. Sen tränar jag dem tvärt om och sen skäller vi på spelarna för att de inte presterar, då blir det jättekonstigt. Då har inte vi kommunicerat rätt från början. Därför är det viktigt att det finns en tydlig plan i hur vi vill spela hockey. Att det finns en tydlighet från sportchefen i att ”så här vill vi att våra spelare ska vara förberedda för isen och de här spelartyperna tar vi in och det här vill vi få ut av dem” och någonstans där ligger mitt ramverk att jobba runt. De måste orka åka mycket skridskor, de måste orka en hel säsong. En av de viktigaste bitarna, tycker jag, är att de ska vara skadefria så mycket som möjligt annars är det ingen spelare alls. Det gäller att vi alla ledare kommer överens om var vi ska och att vi jobbar mot samma mål. Kör vi ingen uthållighets- och fartträning och sen går tränarna på is med laget i augusti och sen kör de massor utav fartträning på is så kommer spelarna gå sönder. Jag och tränarna har ju precis satt oss ner men jag och Micke har ju haft en längre dialog sedan vi gjorde klart med min nya roll. Han är ytterst ansvarig för hela sportorganisationen och har en idé som han för över till mig och nu har Jörgen kommit in också och vi ser på saker ganska likadant. Det förväntade jag mig nästan också, samtliga har spelat i klubben på den tiden som det kanske var lite hårdare träningar här. Det var lite mer sådant i väggarna då och det kan man kanske relatera lite lättare till då.

Nu på måndag drar sommarträningen för herrlaget i gång med full kraft.

– Det kommer absolut att bli hård träning, där finns det inga genvägar. Det måste vara vältränade för att orka, det är någonstans första tegelstenen. Sen kommer det alltid finnas individer som inte tränar lika bra men presterar ändå men någonstans är det en förutsättning för att kunna lyckas som individuell spelare och lag, du måste vara i form. Det funkar inte riktigt annars och då krävs det hårt jobb och det är ingen annan som kommer göra det åt dig. Sen försöker man ju såklart få ut max av varje individ och då gäller det ibland att vrida och vända på saker för att skräddarsy upplägget men som helhet kommer vi träna mycket. Självklart få in återhämtning som är viktigt för att hålla dem hela och bygga upp en stresstålighet i musklerna. Ambitionen är såklart att de som bäst när vi kliver in i nästa slutspel, inget snack om saken.

S Kansliet