Sven Thunman

Sven Thunman

Sven deltog aktivt i Södertäljeidrotten under mer än 70 års tid, vilket torde vara unikt. Redan omkring 1930, då ”Calle Aber” var den stora förebilden, bestämde han sig för att bli ishockeyspelare. Sven började spela i Cereus, en liten klubb i dåvarande kvartersserien, men kom 1937 med i Sportklubbens juniorlag.

Han spelade från början högerforward och gjorde som sådan A-lagsdebut i seriesammanhang 1942. Under två säsonger var Sven tionde man i laget, men tog en ordinarie plats 1944, då han också blev svensk mästare för första gången.

1945 fick han efter ett par seriematcher gå ner som högerback då Sven ”Jana” Jansson råkat ut för en svår ögonskada. Där kom Sven att stanna kvar under resten av sin långa karriär. Sven är unik då han är den hittills ende som varit med om att spela hem tre SM-tecken för Sportklubben. Förutom 1944 fanns han med i mästarlagen 1953 och 1956.

Efter sina insatser i Svenska Serien och i den olympiska turneringen i Oslo år 1952 tilldelades Sven Telgebragden för årets främsta prestation inom Södertäljeidrotten.

I Tre Kronor debuterade han mot Norge den 4 januari 1947. Höjdpunkten i karriären var förstås VM-guldet i Schweiz 1953. Under sina elva säsonger i blågult kamperade Sven ihop med bland andra klubbkamraten Börje Löfgren, Rune Johansson, Hammarby, Svante Granlund, AIK, Göte Almqvist, Skellefteå AIK, Åke Lassas, Leksand och Lasse Björn, Djurgården. Sitt sista framträdande i Tre Kronor gjorde han mot Gävle Stadslag den 18 november 1956.

Bland många goda egenskaper var Sven fenomenal på baklängesåkning och en skicklig passningsläggare.

I en omröstning bland landets främsta sportjournalister 1956, utsågs Sven till en av Sveriges fyra bästa backar genom tiderna. De tre andra var Hammarbys ”Svenne Berka” och Åke ”Plutten” Andersson, samt Djurgårdens Lasse Björn.

Först efter säsongen 1959, vid 39 års ålder och efter 18 säsonger i SSK:s A-lag, lämnade han eliten – men fortsatte som spelande tränare i Väsby IK till och med 1964.

Sven stannade kvar på isen som domare av elitklass långt in på 70-talet och belönades med Domarmärket Nr 49 år 1972. Han var fortfarande aktiv som rättskipare i korp- och ungdomsmatcher i både fotboll och ishockey så sent som våren 2004, endast några månader före sin bortgång. Sven fanns med i Guiness Rekordbok 2001 som världens då äldste idrottsdomare.

Sven fungerade även under trettio års tid som instruktör åt Södermanlands Ishockeyförbund och undervisade många Södertäljeungdomar i skridskoåkning och ishockeyns grunder.

Sven Thunman har – i alla fall i Södertälje med omnejd – gått till historien som "den ende back Tumba inte kunde komma förbi".