Thord Flodqvist "Flodan"

Thord Flodqvist "Flodan"

"Flodan" började med ishockey i kvartersserien i Södertälje och kom så småningom till ett av SSK:s juniorlag 1942. Tre år senare, 1945, blev han Brand-Johans ständige reserv och satt kvar på bänken under resten av 40-talet. Kompisarna i Sportklubben tyckte till slut att han var för skicklig för att bara nöta filten, så de hjälpte honom att komma till AIK 1951. Där blev han snabbt ordinarie och kom 1953 tillbaka till SSK som förstemålvakt, sedan Brand-Johan slutat sin karriär. "Flodan" stannade kvar mellan stolparna till 1960 då han efter halva säsongen lade målvaktsspaden på hyllan. 1961 fanns han dock med i laget som andre reservmålvakt samtidigt som han var lagledare och tränare. "Flodan" fortsatte sedan som juniortränare i SSK under många år.

Debuten i Tre Kronor kom 1947 mot Norge då "Flodan" i två matcher var reserv åt sin gamle läromästare Brand-Johan. Det dröjde några år innan han själv fick ställa sig mellan stolparna i landslagets färger. Det inträffade först den 25 november 1951 mot Tjeckoslovakien. 1953 blev "Flodan" världsmästare första gången och 1957 kom höjdpunkten i hans karriär. Det var då han för alltid skrev in sig i historieböckerna tack vare sin hjälteinsats i VM-finalen mot Sovjet i Moskva. För sin prestation i VM 1957 tilldelades han ”Guldskridskon”, som bäste svenske spelare under turneringen. Dessutom fick han i hemstaden utmärkelsen ”Telgebragden” för sin VM-insats.

"Flodan" avslutade sin karriär i Tre Kronor i och med VM i Oslo mars 1958.

Flodan var en annan typ av målvakt än Brand-Johan. Han levde på sitt lugn och arbetade med små medel i buren. Han införde en ny stil i Sverige då han försökte stå på skridskorna i det längsta och räkna ut vad motståndarna skulle göra. Hans förmåga att skära av skottvinklarna och att blixtsnabbt reagera på närskott var hans främsta vapen.