Scaniarinken.
Under många år var den för mig en fantastisk plats för energisamlande, utlopp för känslor och en ställe med unik gemenskap. Minnena från matcherna är många, men än fler är ni som jag delar dessa med.
SSK-gemenskapen.
En kollektiv känsla som sällan går att hitta på andra ställen i samhället och som när den kanaliseras rätt kan förvandlas till en urkraft – och uträtta stordåd.
I mina krönikor under förra säsongen har jag tidigare berört flera av dessa för oss legendariska mål, segrar och hockeyfester. Kvalmatcherna mot Brynäs 1996. Viktorian mot LHC i SM-kvarten 2005.
Och så den där Malmömatchen hösten 2011.
Upp mot 4000 tokar på läktaren hade bestämt sig, plånböckerna regnade, tacklingarna mot Malmöspelarna haglade. Matchen slutade 4-0 och på K vänster rad 18 plats 1 stod jag och hoppade sprängfylld av härliga SSK-endorfiner. Intill mig på plats 2 passade min ofödda dotter på att visa sina första livstecken – genom några rejäla sparkar i min frus mage.
Nu är dottern sju år, deltar i klubbens tjejhockeyskola och har fått en två år yngre lillebror. Trots att barnen kom har jag varit flitig besökare i Scaniarinken, ofta med hela familjen eller i alla fall med dottern som tidigt fattade tycke för matcherna och tack vare idolkort och ljusskyltarna på betongväggen i arenan lärde sig namnen på hela laget redan som tvååring. Frans Boucha var favoriten…
De senaste två åren har det dock inte blivit så mycket hejande på SSK-matcherna för vare sig henne eller övriga familjen, och än mindre för mig själv. Scaniarinken har varit min arbetsplats och nästintill mitt hem. Jag har tagit mig an mitt uppdrag med hög professionalism, försökt lägga supporterskapet åt sidan av och gått all in i min roll som anställd i klubben. Sedan de inledande matcherna i Sheffield på försäsongen 2017 har jag personligen bevakat samtliga tränings- och seriematcher, hemma som borta, före, under och efter. Upp mot 140 av herrlagets matcher – i sträck. Utöver detta har jag även följt damlaget och juniorlagen samt uppmärksammat andra delar klubbens verksamhet som ungdom, konståkning, integrationsprojektet, arenaförändringar, restaurangverksamheten samt andra lokala samarbeten och event i Södertälje där SSK deltar. Bara den gångna senaste säsongen har jag producerat över 500 klipp till SSK-TV och över 100 livesändningar.
Hockeybranschen är speciell. Att arbeta i en förening är också speciellt på många sätt. Att göra det med ett stort klubbhjärta gör det ännu mer speciellt. I alla fall för mig. Avlönat och ideellt arbete flyter snart snabbt ihop, och om det fanns en arbetsbeskrivning från början är den snart daterad. En förening är uppbyggd av engagemang och är en funtad som jag så hugger en i där det behövs. Lekhörnor, skridskodiscon och AW-koncept. Snart är en normal arbetsvecka närmare 65 timmar än 40.
Att göra detta i en prestationsbaserad miljö med stort engagemang, många åsikter och många känslor tär, både fysiskt och psykiskt. Har man även hus och familj där hemma är det inte alltid lätt att få ihop livspusslet under säsong och under dessa år har jag även om jag alltid försökt prioritera barn och familj försakat många andra saker som husbestyr, socialt umgänge och hälsa.
Det var med stor nyfikenhet, hunger och ambition jag tog plats i denna hockeycirkus för två år sedan. Kanske i vissa fall med aningens naiva ögon, men alltid med stort mod, hjärta och goda avsikter att göra skillnad och ta de delarna i verksamheten där jag kände att jag kunde bidra med mitt, framåt och uppåt. Jag hoppas och tror att jag under denna tid både spridit en del nya perspektiv och idéer i hela verksamheten samt lyckats lyfta ribban för kommunikationsarbetet en bra bit.
SSK är en fantastisk förening, byggd av och beroende av tonvis med kärlek och engagemang. En sådan arbetsgivare kräver lika mycket kärlek och engagemang i gengäld. Under dessa år har mina privata livsomständigheter förändrats en del samtidigt som föreningen långsamt ätit sig längre och längre in i SSK-hjärtat, och krävt allt mer tid och uppmärksamhet. Tyvärr har jag efter noga övervägande och ett gemensamt familjeråd slutligen insett att man i bland måste prioritera om bland sina passioner i livet – och har därför efter två fantastiska säsonger tagit ett av mina livs tuffaste beslut.
Tyvärr blir det inte en tredje säsong som anställd i SSK.
Jag har sedan en tid sagt upp mig och under sommaren kommer jag att succesivt fasa ut mig. Mats Pernhem och styrelse har initierat en process för rekrytering av ersättare som förhoppningsvis kan ta vid och fortsätta vidareutveckla det arbete jag påbörjat. Självklart kommer jag vara behjälplig till en början och förhoppningsvis kommer jag då och då när livet tillåter även fortsättningsvis kunna hjälpa till med vissa bitar i föreningen även om jag nu går vidare till nya uppdrag.
Det är med stor sorg jag inser att min ”värnplikt” för SSK bara blev tvåårig, men det är med lika stor glädje jag ser tillbaka på dessa år. Jag har varit 110 procent dedikerad mitt uppdrag, jobbat mycket, hårt och ständigt med stor stolthet över att ha SSK som arbetsgivare. Som ung hockeygrabb och center i Gnesta IK:s P79 var drömmen att någon gång få gå in och teka för favoritlaget SSK. Så blev det aldrig, men det känns ändå som att jag närapå uppnått drömmen dessa år.
Och inte nog med det. Jag har under denna spännande och lärorika resa, ständigt kantad av ömsom smockor och ömsom kramar, lärt känna nya sidor av föreningen i mitt hjärta och mött massor av fantastiskt dedikerade och engagerade människor. Alla ideella funktionärer som ställer upp år ut och år in utan en krona i ersättning, gamla SSK:s fantastiska jobb, stöd och inställning, Supporterklubben härliga engagemang. Och inte minst alla ni hjältar som arbetar i arenan och som trots tuffa förutsättningar och strama resurser okuvligt kämpar vidare. Ofta både i motvind och uppförsbacke. För detta har ni för alltid min eviga kärlek och respekt.
Lika evigt tacksam är jag till vår hängivna klubbdirektör Mats Pernhem som vågade ge en obotligt optimistisk och hopplöst överromantisk journalist chansen att gå lös på en marknadsavdelning.
Jag vill även skicka en speciell hälsning till alla i och omkring SSK:s flick- och damverksamhet. Fortsatt ert fantastiska jobb. Ni har verkligen något stort på gång!
Slutligen, stort tack till er alla som under dessa år stått ut med mitt spammande i sociala medier, min outtröttliga positiva inställning och inte minst alla ledare, spelare, fans och andra som stått ut med mina ständiga trakasserier med videokameran.
Vi ses i Scaniarinken i höst. Jag och familjen är där – då ska vi tillsammans få Templet att gunga!
Framåt och uppåt. Tillsammans!(blågula hjärtan och gråtsmileys)
Fredrik Gustavell
PS. Köp säsongskort och fortsätt stötta våra lag mer än någonsin. Denna säsong kan bli den mest fantastiska på länge för hela föreningen! DS
